Johan Ehrenberg.

2021-02-26 09:59

Visst kan vi få ren energi utan utsläpp – men då måste vi satsa

Kan riksbanken skapa 900 miljarder för att köpa räntepapper, varför inte satsa 900 miljarder på ökad jämlikhet?

Den här texten är ursprungligen en ledare publicerad i Dagens ETC.

Hoppsan! Plötsligt gör Moderaterna en helomsvängning och är för att staten ska låna till nya stambanor ”utanför statsbudgeten”. Det här betyder att finansminister Magdalena Andersson (S) snart kommer säga samma sak, det 30-åriga tabut mot offentliga investeringar som inte betalas ”krona för krona” genom ”sparande” eller nya skatter, är plötsligt borta.

Det är bra.

Svensk politik har handlat om S och M som piskat varandra med propaganda om att aldrig någonsin låna för att investera, lån har varit ”ansvarslöst” och skapat ”skuld”.

Hela tiden har myten om statsskulden använts för att bromsa offentlig expansion.

Det har inneburit att svenska offentliga sektorn, en av de rikaste i världen med ett enormt finansiellt överskott (senast vi skrev om det var det 1 400 miljarder), aldrig har kunnat använda vår rikedom utan istället privatiserat, sänkt skatter, skurit ner på gemensam välfärd. Istället för offentliga investeringar har våra fonder tvingats skicka alla pengar till börsen och andra placeringar på finansmarknaden. Vi har inte investerat med offentliga medel. Vi har spekulerat.

Det är därför vi har bostadsbrist i landet, förstörd järnväg, usel kollektivtrafik och enorma utsläpp som vi inte åtgärdat utan överlämnat till ”marknaden” att lösa.

Sanningen är att offentlig sektor inte behöver låna alls för att bygga stambanor eller andra klimatinvesteringar, det enda vi behöver göra är att staten lånar av sig själv.

Eventuell ränta (fast den idag är nära noll) går ju tillbaka till oss själva.

Bara de svenska offentliga fonderna skickar varje år minst 120 miljarder till börsen, det här är ett paket som kommer samtidigt som du får det orangea kuvertet, pensionsfonderna ”placerar” och börsen blir ju glad. Men det skulle alltså räcka med att vi istället satte 30 miljarder på att investera i ”nya stambanor” (det heter så numera för att ordet höghastighetståg blivit politiskt känsligt) så kan vi finansiera hela satsningen utan andra pengar än våra egna.

Ja, så enkelt är det.

Men betyder det att vi som slagits för offentliga investeringar via lån nu kan andas ut? Kommer politiken återigen handla om att investera istället för skära ned?

Nej, så enkelt är det inte.

Låt oss skilja på myt och praktik.

Staten har nämligen storsatsat gång på gång, i varje kris och varje gång har det skett genom att miljarderna runnit ut i ekonomin i enorma stödpaket. Men inte till dig, inte till investeringar, inte till utbildning, forskning eller bostäder, utan till finansmarknaden.

Just nu skickar Riksbanken ut hundratals miljarder, man räknar med att ha stödköpt räntepapper för 1 000 miljarder innan året är slut. Alltså tre gånger kostnaden för den nya järnvägen. Det här har skett i många år nu, alla riksbanker storköper finanspapper och man gör det med pengar som man skapar själv utan problem. Europeiska centralbanken (ECB) ska bara i år köpa för 3 600 miljarder kronor.

Det har aldrig handlat om att offentlig sektor inte ska expandera, bara det inte sker i ”verkliga saker”. Stödet till finansmarknaden är gigantisk, men räknas aldrig som det stöd det är. Faktum är att Sverige satsar nära 20 procent av vår BNP på dessa offentliga stöd till finansmarknaden. USA satsar nio procent under Biden.

Herregud vilka summor!

Varför?

Förklaringen är löjligt enkel. Det riksbanker, det vill säga staterna, gör är att de köper upp placeringar så att banker och börsen istället blir rikare genom att ”börsen stiger”. Alla stora privata pengar flyttar till börserna, vi får en ständigt stegrande global börskurs som gör att ingen får panik, trots en pandemi som slår sönder ekonomin för stora delar.

Vilket har en stor nackdel några ansvariga faktiskt ärligt beklagar.

Inkomstskillnaderna i samhället bara ökar. Rik blir rikare.

Samtidigt är de direkta ”stödpaketen” som klimatkris och corona inneburit, alldeles för små för att få bort massarbetslösheten exempelvis, vilket alltfler ekonomer påpekar. Staterna är försiktiga så fort stöd riktas mot vardagens verkliga problem.

Jag tror att det är dags för vänster- och miljörörelsen att tänka om.

S, V och MP har drivit statsskuldsmyten samtidigt som de stora pengarna gjort tvärtom. Svaret från klimatmedvetna har på grund av tesen om ”statsskuld” istället varit att man ska minska. Minska produktion, konsumtion och ”spara resurser”. Minska utsläpp genom att göra mindre helt enkelt. Och då har faktiskt statsskuldsmyten varit ett argument!

Idag finns inom vänstern en spirande ny tanke, den kallas ibland Modern monetary theory, men det är i mycket en uppdaterad version av gamla tankar om offentlig expansion genom att helt enkelt skapa mer pengar.

Kan riksbanken skapa 900 miljarder för att köpa räntepapper, varför inte satsa 900 miljarder på ökad jämlikhet?

Här handlar det alltså inte om att spara resurser, har handlar det om att storsatsa för att återta valfärd, minska inkomstskillnader och hantera klimatkrisen. Problemet med teorin är alltså att vi får en debatt mellan Spara och Slösa och vi vet ju alla vem som vinner en sådan moralisk diskussion i ett land som Sverige.

Allt är ju ”kostnader” här, inget kallas satsning som skapar ökade resurser.

Här är lösningen på dilemmat.

Vi måste sluta prata om skuld och pengaskapande och istället prata om vad vi måste göra.

• För att rädda klimatet måste vi investera i stora projekt. Lagring av energi, ny matproduktion, nya transporter. Staten tar då notan! Om Riksbanken kan satsa 20 procent av BNP på räntepapper så finns det i praktiken ingen gräns för vad vi gemensamt kan investera. Låt oss slösa!

• För att skapa jämlikhet och trygghet måste vi höja löner och sänka vinster och skapa skatter som utjämnar mellan rika och fattiga. Men också med koldioxidskatter tvinga fram bättre produktion och med energisparande minska utsläpp. Låt oss spara! Det räcker inte att diskutera om vi ska låna eller inte, det enda som betyder något är vad vi gör med pengarna. När staten satsar på finansmarknaden betyder det att rik blir rikare men också att fossilt får mer pengar, eftersom börsen och bankerna är fossildopade. Bygger vi järnväg som går så snabbt att det ersätter flyg så skapar vi verkliga värden som minskar utsläpp. Vad vi gör är det viktiga.

Så vad kan vi göra själva?

Privat kan vi alla göra en del för att minska utsläpp och lära oss leva mer klimatklokt, men den stora förändringen är den som de rika vägrar göra. Renare produktion och tokstora klimatinvesteringar.

Så vi måste använda vår tillsammansmakt.

Göra det de vägrar då ”mera pengar” styr deras liv.

Jag har förslag på ett nytt projekt som jag tror kan förändra en del.

Ett exempel på hur vi kan skapa ren energi utan utsläpp, vare sig radioaktiva eller fossila. I en småländsk kommun förhandlar ETC Sol just nu om mark och bygglov för en solpark på 10 MW, men till skillnad från andra så lagrar den dagens produktion i batteri och salt så vi kan sända ut solel till ETC:s elkunder 24 timmar per dygn. Vi gör det de stora koncernerna vägrar (då de inte tjänar pengar på att lagra el). Men framförallt slutar vi diskutera och gör istället.

80 miljoner kostar det och poängen är naturligtvis att kan vi skapa det så kan man göra det i alla kommuner och alla byar.

Klimatpolitik genom en tillsammansmakt.

Du kan antingen köpa andel (och få hem elen för ett öre plus skatter) eller spara långsiktigt med två procent i ränta. Vill du vara med finns all info här. Eller mejla mig.

Satsa eller satsa?

Bägge och.